Nu har jag bott i min lägenhet i fem hela dagar, och jag känner att jag lättare kan börja andas. Jag börjar lägga ett pussel som jag kanske egentligen inte vill lägga, men att jag måste göra det.

Jag känner att jag har inte mycket energi, men den jag har försöker jag använda på bästa sätt.

Jag försöker alltid tänka vad jag behöver lägga min energi på och vad jag inte behöver lägga den på. 

Jag försöker i alla fall så mycket jag kan, och det räcker. Det räcker en bit i alla fall.

 

Det jag mest av allt tycker är jobbigt, är att jag har så många frågor, så många som jag kanske inte vill ha svar på, men jag kanske behöver.

Mycket får mig att fundera, mycket får mig att undra.

Men att lägga vissa saker bakom sig är inte lätt, inte rätt. 

 

Men en dag i taget, och en dag kanske jag är stark att se dig i ögonen så du får se vad du har gjort.